Fördomar

 

Fördomar är något som jag tror att alla människor har. Antingen mer eller mindre. Vissa har nästan läskigt mycket fördomar om grupper i samhället som man drar över en och samma kam. Tydligen är det så det ser ut i dag och jag skäms å deras vägnar. Jag är helt övertygad om att alla har fördomar, däremot tror jag det finns många som inte är medvetna om att de faktiskt har de, just för att man inte riktigt vet var gränsen går.

 

När vi går runt på stan och ser en person får vi direkt upp en bild av hur personen är, endast baserat på hur den ser ut eller vad den gör, detta är för mig en fördom. Även om vi nästan inte tänker på att vi faktiskt tänker, har vi redan skapat oss en fördom. Det här gör jag hela tiden, och jag har förstått att jag inte alltid tänker på det. Men så länge man inte yttrar sig om vad man tänker tycker jag inte att det är ett stort problem. Även fast det är hemskt att det ska behöva vara sådär.

 

Jag tror att många av våra fördomar beror på den där regelboken, den som återkommer i så många sammanhang när det handlar om hur man ska vara och inte vara. Jag undrar verkligen vem det var som skrev den. Antagligen kommer författaren aldrig ge sig till känna. Kanske är det inte en person, utan vi människor tillsammans som skapat bilden av hur man ska vara. Jag vet inte. Jag kan sitta hur länge som helst och tänka på detta, men ett svar kommer jag nog aldrig att få. Det enda jag vet är att jag hatar den där boken.

 

Vi skapar oss en egen bild av människor, som tar lång tid att rubba. En skanner i hjärnan som analyserar varenda människa. Varför kan inte alla få vara ingen, nästan osynlig. För det är så det är. Innan man lär känna någon ser man faktiskt inte personen, inte på riktigt i alla fall, den är osynlig. Det är inte för än man har lärt känna människan som bilder träder fram. Om det nu är så, varför måste vi människor alltid måla den bilden själva, åt någon annan? Låt istället personen få skapa en egen bild, som visar hur den vill bli märkt. Släpp i stället penseln och spara färg till ditt eget porträtt.

 

 

-E


Kommentarer
Postat av: Anna-Maija Norberg

Jag gillar dina metaforer!

2013-05-28 @ 09:38:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0